Kometer är kroppar av frusen gas, sten och is, som rör sig i epillistiska banor runt solen. På grund av den typska banan hos kometer spenderar de den största delen av sin tid långt bort i solsystemets ytterkant. Men då och då passerar kometerna solen, och om vi har tur kan vi se dem från jorden.

När en komet närmar sig solen förgasas delar av den, vilket leder till att en lång svans av gas och is bildas efter kometen. Observera att denna svans inte måste följa kometen, eftersom svansen alltid pekar bort från solen. Efter att kometen har passerat solen och är på väg tillbaka ut i yttre rymden pekar svansen fortfarande bort från solen, alltså är svansen framför kometen. Därför kan det se ut som att kometen åker baklänges.

Den mest kända kometen är Halleys komet, och dess bana tar 76 år att klara, och därför kan vi se den var 76e år. Senast den besökte oss var 1986, nästa gång blir år 2062.

Tätheten i mitten av ett svart hål är oändlig, och flykthastigheten (hastigheten man behöver för att undkomma stjärnans gravitation) är större än ljusets hastighet. Detta medför att inte ens ljus undkommer gravitationen, och därför kallas den ”svart hål”.

Det avstånd som svarta hål kan påverka med sin gravitation kallas händelsehorisont. Det innebär att för allt som kommer innanför händelsehorisonten finns ingen återvändo. All materia som kommer innanför händelsehorisonten sugs in till mitten och på så sätt växer det svarta hålet, genom att gravitationen blir högre, och händelsehorisonten vidare. Ett svart hål försvinner aldrig och kan inte minska i storlek, bara växa.

Man är inte helt säker på att svarta hål verkligen finns, allt är egentligen bara spekulationer och teorier. Men om man ska förklara vad ett svart hål är på ett någorlunda enkelt sätt, så är det så här det ligger till!